AI-AGENTEN BESTÄLLDE – ÄR AVTALET BINDANDE FÖR FÖRETAGET?
En agent med tillgång till inköpsportalen skickar en order. En agentisk webbläsare klickar i väg en bokning i en medarbetares namn. Företaget ville inte ha beställningen, men motparten har redan levererat och fakturerat. Den första frågan är inte vem som ska betala skadeståndet, utan om företaget över huvud taget är bundet av avtalet. Bedömningen börjar med tillskrivning, behörighet och befogenhet – inte med AI-policyn ensam eller med vem som skötte knapptryckningen.
Vem står bakom innehållet?
Den här texten är redaktionellt framtagen av AI på svenska för er som släpper agenter mot inköp, bokning och orderläggning: inköpschefer, ekonomiansvariga, uppdragsägare, bolagsjurister och verksamhetsansvariga i privat och offentlig sektor. Den bygger på lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område, aktiebolagslagen (2005:551), lagen (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster, kommunallagen (2017:725), förvaltningslagen (2017:900), lagen (2016:1145) om offentlig upphandling, AI-förordningen (EU) 2024/1689, rättsfallet NJA 2013 s. 659 samt UNCITRAL:s modellag om automatiserat avtalsslutande. Samtliga källor kontrollerades 2026-08-20. Texten är juridiskt orienterande och inte rådgivning i det enskilda fallet: den beskriver vilka frågor som kan påverka bundenheten och vad ni kan påverka i förväg, inte hur ett visst avtal ska bedömas. Kontrollera alltid mot era egna avtal, era inköpsvillkor och eget juridiskt stöd innan ni svarar en motpart.
Bundenhet och ansvar är två olika frågor
När en agent har beställt fel blandas nästan alltid två frågor ihop. Den ena är vem som ska bära kostnaden internt och externt – ansvarsfrågan. Den andra är om ett avtal alls har kommit till stånd mellan företaget och motparten – bundenhetsfrågan. De har olika svar, olika lagstiftning och olika motpart. Ansvarsfrågan och rollerna i AI-förordningen behandlas i Vem bär ansvaret när AI-agenten gör fel på jobbet?. Den här texten stannar vid bundenheten: gäller köpet mot leverantören eller inte?
Skillnaden är inte akademisk. Är ni bundna är utgångspunkten att avtalet ska fullgöras; frågor om fel i leveransen, hävning, kvittning eller krav mot någon annan bedöms separat. Är ni inte bundna kan det i stället uppstå frågor om återgång, leveransen och vem som uppträdde mot motparten. Båda vägarna är dyrare än att sätta gränserna i förväg.
Tre frågor strukturerar den första bedömningen. Vems handlande kan ordern tillskrivas och fanns det behörighet? Vilka gränser var kända för motparten? Och vad gjorde ni när ni fick veta? De besvaras inte av IT-behörigheten ensam. Vad agenten tekniskt får läsa, ändra och skicka i era system är en annan sak, som gås igenom i AI-agenters behörigheter till mejl och filer; ett API-konto bevisar varken rättslig behörighet eller brist på sådan.
Börja med personen, organet och det yttre intrycket
Grundregeln står i 10 § första stycket avtalslagen: den som åt annan har gett fullmakt att sluta avtal blir berättigad och förpliktad i förhållande till tredje man genom rättshandlingar som fullmäktigen företar i fullmaktsgivarens namn, inom fullmaktens gränser. Bestämmelsen säger inget om AI-system, och vi har inte hittat något svenskt avgörande som gör en AI-agent till fullmäktig. Börja därför inte med att ge agenten en juridisk roll. Utred vem eller vilket bolagsorgan som gav systemet uppdraget, i vems namn ordern skickades och hur systemets åtgärd ska tillskrivas.
För anställda kan ställningsfullmakten i 10 § andra stycket vara en ingång. Den som genom sin anställning intar en ställning som enligt lag eller sedvänja följs av viss behörighet att handla på arbetsgivarens vägnar anses ha fullmakt inom gränserna för den behörigheten. Men därifrån följer inte automatiskt att varje order som tekniskt skickas från den anställdes konto är den anställdes rättshandling. Rollen, uppdraget, tidigare handlande och hur agenten fick använda kontot måste bedömas tillsammans.
I NJA 2013 s. 659 uttalade Högsta domstolen att den som skapar en befogad tillit hos någon annan om att han företräds av en behörig person i en viss avtalssituation kan bli bunden av personens handlande. Avgörande är yttre förhållanden som härrör från huvudmannen och som tredje man har kunnat iaktta. I det målet var tilliten inte befogad. Företagets domän, en känd inköpsportal och tidigare liknande order kan därför vara relevanta omständigheter, men ingen av dem avgör saken ensam och rättsfallet gäller en person, inte en AI-agent.
Att ingen människa tryckte på den sista knappen besvarar alltså inte bundenhetsfrågan åt något håll. Först måste ni klarlägga vilken rättshandling som gjordes, vem den kan tillskrivas och vilken behörighet eller tillit som i så fall bar den.
En gräns som bara finns i era system skyddar sällan
Här krävs en viktig avgränsning. Enligt 11 § första stycket avtalslagen gäller en rättshandling som strider mot särskilda inskränkande föreskrifter från fullmaktsgivaren inte mot denne om tredje man insåg eller borde ha insett att fullmäktigen överskred sin befogenhet. Regeln förutsätter alltså en fullmäktig och instruktioner från fullmaktsgivaren. En AI-policy, systemprompt eller teknisk beloppsspärr är inte automatiskt en befogenhetsinskränkning i den meningen. Den kan däremot vara bevisning om vilket uppdrag en person eller ett organ gav systemet.
En extern gräns ger ett tydligare underlag än en intern spärr, men den garanterar inte ett visst utfall enligt 11 §. Ett tak på 50 000 kronor i ramavtalet kan vara ett avtalsvillkor i egen rätt och samtidigt visa vad leverantören kände till. Ange därför beloppstak, krav på namngivet godkännande och identifiering av automatiska order i avtalet eller orderflödet. Vilken rättsföljd en överträdelse får beror sedan på avtalets lydelse och på vilken behörighetsgrund som faktiskt är tillämplig.
För bolagets egna ställföreträdare finns en särskild ordning. Enligt 8 kap. 42 § andra stycket aktiebolagslagen gäller en rättshandling inte mot bolaget om styrelsen, den verkställande direktören eller en särskild firmatecknare har överskridit sin befogenhet och bolaget visar att motparten insåg eller borde ha insett överskridandet. Samma stycke gör undantag när styrelsen eller den verkställande direktören har överträtt vissa föreskrifter i bolagsordningen eller från ett annat bolagsorgan. 8 kap. 29 § anger samtidigt ramen för den verkställande direktörens löpande förvaltning. Lagtexten är nu kontrollerad, men den avgör inte utan vidare om en automatisk order är en rättshandling av styrelsen eller vd:n eller hur ett visst agenttak ska klassificeras. Den tillämpningen kräver en bedömning av den faktiska besluts- och orderkedjan.
Bundenhet kan uppstå efter beställningen
Även om behörighet saknades kan rättshandlingen godkännas i efterhand, uttryckligen eller genom ett handlande som visar godkännande. Betalning eller att varan tas i bruk kan vara sådana omständigheter. Passivitet kan också få avtalsrättslig verkan i vissa situationer, särskilt när motparten med fog inrättar sig efter den, men det finns ingen allmän regel om att några veckors tystnad automatiskt binder företaget. Skicka därför en skriftlig invändning tidigt och ange att ni bestrider bundenhet, inte bara pris eller kvalitet. Ett mejl som samtidigt förhandlar om rabatt kan göra budskapet otydligt.
Enligt 25 § avtalslagen ansvarar den som uppträder som fullmäktig för annan för att erforderlig fullmakt finns. Om en medarbetare inte kände till att en agent använde kontot är det inte givet att medarbetaren har uppträtt som fullmäktig, och vi har inte hittat praxis om den situationen. Bestämmelsen ger därför inte stöd för att här påstå personligt ansvar. Ett separat agentkonto är ändå klokt eftersom det gör uppdrag, identitet och händelseförlopp lättare att bevisa; den tekniska styrningen behandlas närmare i Agentiska webbläsare på jobbet.
Dokumentationen avgör inte rättsfrågan, men den avgör vilket underlag juristen och motparten får. Tre uppgifter är värda att kunna ta fram inom en arbetsdag: vem som gav agenten dess uppdrag och när, vilka gränser som gällde vid den tidpunkten, och exakt vad motparten fick se av dem. Saknas det första blir uppdragsgivandet en fråga om vem som minns bäst.
Mänsklig granskning avgör inte frågan ensam
Vi har inte hittat svensk domstolspraxis om avtal som ingåtts av en AI-agent. Det går därför inte att dra slutsatsen vare sig att ordern är ogiltig eller att den binder företaget enbart av att ingen människa läste den före utskick. Som jämförelse antog UNCITRAL den 11 juli 2024 en modellag om automatiserat avtalsslutande. Artikel 5 säger att ett avtal som ingåtts med ett automatiserat system inte får förvägras giltighet enbart på den grunden att ingen fysisk person granskade eller ingrep. Artikel 7 innehåller modellregler om hur en åtgärd från ett automatiserat system tillskrivs när parterna har eller saknar en avtalad ordning.
Modellagen är inte svensk lag. Den kan därför inte användas som svar på om just ert avtal gäller. Den visar däremot varför en tillskrivningsklausul är praktisk: parterna kan i förväg ange vilka automatiska order som ska räknas som partens, vilken identifierare de ska bära och vad som händer vid ett oväntat utfall. Den valfria artikel 8 innehåller dessutom en särskild modellregel om oväntade åtgärder. Den liknar 11 § avtalslagen genom att motpartens kännedom har betydelse, men rekvisiten och rättslig status är inte desamma.
Ett spår till är värt att kontrollera i era egna avtal. Lagen (2002:562) om elektronisk handel kräver i 10 § tekniska hjälpmedel för att upptäcka och rätta inmatningsfel före en beställning och i 12 § elektronisk bekräftelse utan onödigt dröjsmål. Enligt 14 § gäller delar av kraven inte när avtal ingås enbart genom e-post eller motsvarande personliga meddelanden, och utanför konsumentförhållanden får parterna avtala om annat än 10–12 §§. Kontrollera därför både om lagen är tillämplig på orderflödet och om avtalet har avvikande villkor; anta inte att skydden finns eller att de är bortavtalade.
Två extra kontroller för myndigheter, kommuner och regioner
Sedan den 1 juli 2022 får en nämnd enligt 6 kap. 37 § kommunallagen delegera beslutanderätten till bland annat en automatiserad beslutsfunktion i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden, med begränsningarna i 6 kap. 38 §. För statliga myndigheter anger 28 § förvaltningslagen att beslut kan fattas automatiserat. Bestämmelserna visar att vissa myndighetsbeslut får automatiseras, men de avgör inte vem som har behörighet att binda organisationen i ett inköpsavtal. Den frågan måste kontrolleras mot delegationsordning, firmateckning, uppdrag och avtalsrättsliga regler.
Den andra tröskeln är upphandlingsrättslig och har ett belopp. Direktupphandlingsgränsen enligt LOU är 700 000 kronor exklusive moms för varor, tjänster och byggentreprenader från den 1 januari 2026. Gränsen avser upphandlingens beräknade totalvärde, inte en årsbudget eller ett tak per order. Beräkningen ska normalt omfatta det totala belopp som väntas betalas under avtalstiden, inklusive optioner och förlängningar, och en upphandling får inte delas upp för att kringgå reglerna. Om värdet når gränsen och inget annat undantag är tillämpligt kan en oannonserad tilldelning vara en otillåten direktupphandling. En spärr per automatisk order fångar alltså inte hela risken.
Tre närliggande frågor som inte besvaras här
- Vem betalar när agenten orsakar skada. Skadeståndsfrågan och rollerna leverantör och tillämpare i AI-förordningen behandlas i Vem bär ansvaret när AI-agenten gör fel på jobbet?. AI-förordningen (EU) 2024/1689 innehåller produktkrav och rollfördelning, inte regler om när ett avtal blir bindande. Att ni är tillämpare enligt artikel 3.4 avgör alltså inte om ordern gäller.
- Vad agenten får göra i era system. De tekniska behörigheterna – läsrättigheter, skrivrättigheter, sändrättigheter – gås igenom i AI-agenters behörigheter till mejl och filer. En snäv IT-behörighet är bra styrning men avgör inte i sig vad som kan göras gällande mot en leverantör.
- När ordern kom från en manipulerad instruktion. Att en agent lurats av innehåll den läst är ett eget problem, beskrivet i Promptinjektion på jobbet. Det ändrar inte bundenhetsanalysen mot motparten, men det påverkar den interna ansvarsfrågan och kan vara en omständighet motparten borde ha reagerat på.
Blandas frågorna ihop uppstår den vanliga låsningen: en organisation som argumenterar mot sin leverantör med hänvisning till sin egen AI-policy och sin egen incidentutredning, medan leverantören konsekvent svarar att den bara har sett en helt normal order från en känd kund.
Ordning för en order företaget inte ville ha
Tre oavgjorda punkter som bör behandlas som oavgjorda
Vi har inte hittat någon svensk domstolspraxis om avtal som ingåtts av en AI-agent. Analysen ovan bygger därför på allmänna fullmaktsregler tillämpade på en ny situation, och den bedömningen görs i sista hand av domstol. Den namngivna fallgropen är att läsa tystnaden som ett besked: att det saknas avgöranden betyder varken att agentorder alltid binder eller att de aldrig gör det. Osäkerheten är ett argument för att reglera saken i avtalet med leverantören i stället för att lita på hur någon annan skulle döma.
Hur 25 § avtalslagen träffar en medarbetare vars konto en agent har använt är likaså oprövat. Bestämmelsen förutsätter någon som uppträder som fullmäktig, och det är inte givet att en person som inte var medveten om utskicket gör det. Vi drar därför ingen slutsats om personligt ansvar. Skälet att skilja agentens konto från medarbetarens är i den här texten spårbarhet och bevisning, inte ett antagande om att den anställde annars blir betalningsskyldig.
Slutligen klassificeras inget verktyg som högrisk enligt AI-förordningen här. Klassificeringen beror på användningsfallet och görs av den som inför systemet. En tillämpare kan enligt artikel 25 räknas om till leverantör om systemet väsentligt modifieras eller förses med eget varumärke, men den frågan gäller förordningens skyldigheter – inte avtalets giltighet mot en leverantör. Förordningstexten (öppnas i ny flik) kontrollerades 2026-08-20.
Fyra beslut innan nästa agent får orderrättighet
- Gör beloppsgränsen avtalsmässig. Låt tak, godkännandekrav och följden av en avvikelse stå i ramavtal eller inköpsvillkor och speglas i orderflödet. Då får ni både teknisk kontroll och ett tydligare underlag mot leverantören.
- Skriv en tillskrivningsklausul i avtalet. Reglera uttryckligen vilka order från automatiserade system som räknas som era, vilken identifierare de ska bära och vad motparten ska göra vid avvikelse. UNCITRAL:s artikel 7 visar en modell för att låta parterna välja en sådan ordning; den är inte svensk lag.
- Ge agenten ett eget konto och ett dokumenterat uppdrag. Vem som gav uppdraget, när, med vilka gränser och för hur länge – i ett register, inte bara i en chatt. Ett separat konto gör händelsekedjan lättare att utreda.
- Sätt en invändningsrutin med en tidsgräns. Bestäm i förväg vem som säkrar loggar och skickar ett tydligt bestridande. Dröjsmål binder inte automatiskt, men det kan försämra bevisläget och i vissa situationer få avtalsrättslig betydelse.
Går punkterna inte att besvara skapar orderflödet ett starkare yttre intryck än organisationen kan förklara med sin interna styrning – och den obalansen syns först när fakturan kommer. Fler ingångar till agentstyrning finns på navsidan Agenter och agentiska arbetsflöden.
Vanliga frågor om agentorder och avtalsbundenhet
Kan en AI-agent ha fullmakt att beställa åt företaget?
Det är inte prövat i svensk domstol. 10 § avtalslagen reglerar rättshandlingar som en fullmäktig företar i huvudmannens namn, men paragrafen säger inget om AI-system. Utred därför vem eller vilket bolagsorgan som gav systemet uppdraget, i vems namn ordern skickades och vilka yttre omständigheter motparten kunde iaktta. Behandla inte agenten som en självständig avtalspart.
Räcker det att vår AI-policy förbjöd inköpet?
Inte nödvändigtvis. 11 § avtalslagen gäller när en fullmäktig handlar mot särskilda instruktioner från fullmaktsgivaren; en systemprompt eller teknisk beloppsspärr är inte automatiskt en sådan befogenhetsinskränkning. En intern regel kan få betydelse som bevisning, men läget blir tydligare om gränsen också är avtalad med leverantören eller på annat sätt känd för motparten. Bedömningen beror på hur ordern lades och vilken rättslig grund som åberopas.
Blir avtalet ogiltigt bara för att ingen människa granskade ordern?
Den frågan är inte avgjord i svensk domstol för AI-agenter. UNCITRAL:s modellag om automatiserat avtalsslutande säger i artikel 5 att ett avtal inte får nekas giltighet enbart för att ingen fysisk person granskade eller ingrep. Modellagen är inte svensk lag, men den visar att mänsklig granskning inte är den enda relevanta frågan. I Sverige måste man fortfarande bedöma bland annat tillskrivning, fullmakt, avtalsvillkor och motpartens befogade intryck.
Vad gör vi först när en agent har beställt något vi inte ville ha?
Skicka snabbt en skriftlig invändning där ni anger att ni bestrider bundenhet, säkra orderunderlag och loggar och låt juridiskt ansvarig bedöma avtalet innan ni betalar eller använder leveransen. Betalning och ianspråktagande kan tala för ett godkännande i efterhand. Passivitet kan också få betydelse i vissa situationer, men ett avtal blir inte automatiskt bindande efter ett visst antal dagar.
Källor och vidare läsning
- Sveriges riksdag: Lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (öppnas i ny flik) — 2 kap. 10 §, 11 § och 25 §.
- NJA 2013 s. 659 (öppnas i ny flik) — befogad tillit om att företrädas av en behörig person.
- Sveriges riksdag: Aktiebolagslag (2005:551) (öppnas i ny flik) — 8 kap. 29 § och 42 §.
- Lag (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster (öppnas i ny flik) — 10 §, 12 § och 14 §.
- UNCITRAL: Model Law on Automated Contracting (2024) (öppnas i ny flik) — antagen 11 juli 2024; artikel 5, 7 och den valfria artikel 8.
- Sveriges riksdag: Kommunallag (2017:725) (öppnas i ny flik) — 6 kap. 37 § och 38 §.
- Prop. 2021/22:125: Val och beslut i kommuner och regioner (öppnas i ny flik) — automatiserad beslutsfunktion, i kraft 1 juli 2022.
- Digg: Automatiserade beslut (öppnas i ny flik) — rättsligt stöd för kommuner, regioner och statliga myndigheter; sidan uppdaterad 2026-04-09.
- Upphandlingsmyndigheten: Tröskelvärden och direktupphandlingsgränser (öppnas i ny flik) — 700 000 kronor enligt LOU, oförändrat 1 januari 2026.
- EUR-Lex: Förordning (EU) 2024/1689 (AI-förordningen) (öppnas i ny flik) — artikel 3.4 och artikel 25.