KONSULTEN ANVÄNDER AI I ERT UPPDRAG – VAD GÄLLER?
Byrån levererar snabbare än förr. Frilansaren skickar ett underlag på en eftermiddag i stället för på tre dagar. Någonstans mellan er beställning och leveransen har materialet passerat ett AI-verktyg som ni varken har upphandlat, granskat eller ens fått namnet på. Den interna AI-policyn hjälper inte: den binder de egna medarbetarna, inte den som fakturerar er. Fyra frågor avgör läget, och alla fyra hör hemma i uppdragsavtalet snarare än i ett samtal efter att något gått fel.
Vem står bakom innehållet?
Den här artikeln är redaktionellt framtagen av AI på svenska för er som beställer arbete: inköpare, uppdragsägare, kommunikationschefer, projektledare och verksamhetsansvariga i privat och offentlig sektor. Den bygger på dataskyddsförordningen (EU) 2016/679, AI-förordningen (EU) 2024/1689, lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, lagen (2018:558) om företagshemligheter, offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) samt publicerad vägledning från Integritetsskyddsmyndigheten, PRV, Digg och Post- och telestyrelsen. Samtliga källor kontrollerades 2026-08-19. Texten är juridiskt orienterande och inte rådgivning i det enskilda fallet: den beskriver vad ni ska fråga om och avtala om, inte hur ett visst avtal ska tolkas. Kontrollera alltid mot egna avtalsmallar och eget juridiskt stöd.
Er policy följer inte med materialet ut ur huset
En intern AI-policy är ett arbetsgivarbeslut. Den riktar sig till anställda och gäller i den egna organisationen. Uppdragstagaren är en självständig avtalspart som styrs av sitt eget avtal med er, av sin egen ledning och av sina egna verktygsval. Det innebär att en konsult kan bryta mot precis den regel ni själva har lagt mest arbete på — till exempel att kunduppgifter aldrig får matas in i en publik chattjänst — utan att bryta mot något som binder just den konsulten.
Det praktiska misstaget är att lösa detta med en verktygslista. En bilaga som räknar upp namngivna produkter är inaktuell inom ett kvartal, eftersom AI-funktioner numera följer med i uppdateringar av programvara som redan är installerad hos konsulten. Skriv därför kravet mot informationen och mot typen av behandling: vilket material som får lämna er miljö, om det får skickas till en tjänst utanför konsultens egen drift, och vad som gäller för lagring, träning och vidareanvändning. Då håller klausulen även när verktygen byter namn.
Det finns ett andra misstag som är mindre synligt: att behandla frågan som ett IT-ärende. Det som avgör ansvaret är inte vilken teknik konsulten använder utan vem som bestämt ändamålet, vilket material som lämnats ut och vad som avtalats om resultatet. De fyra frågorna nedan följer den ordningen.
Bestäm materialgränsen innan första filen skickas
Börja med det som är enklast att kontrollera och svårast att reparera: vilket material konsulten över huvud taget får ta emot, och vad som får föras vidare in i ett verktyg. Enligt 2 § lagen (2018:558) om företagshemligheter är en företagshemlighet information om affärs- eller driftförhållanden som inte är allmänt känd eller lättillgänglig, som innehavaren har vidtagit rimliga åtgärder för att hemlighålla och vars röjande är ägnat att medföra skada i konkurrenshänseende. Lagen skyddar mot obehöriga angrepp, och med angrepp avses bland annat att någon utan innehavarens samtycke anskaffar, utnyttjar eller röjer hemligheten. Observera avgränsningen: om en inmatning i ett AI-verktyg utgör ett röjande beror på omständigheterna och är inte prövat för just den situationen. Det är ett skäl att reglera saken i avtalet i stället för att låta den avgöras i efterhand.
För offentliga beställare finns en extra tröskel som ofta missas. Sekretess hindrar enligt 10 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) inte att en uppgift lämnas till en enskild om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten ska kunna fullgöra sin verksamhet — men bestämmelsen är avsedd att tillämpas restriktivt. Sedan den 1 juli 2023 finns dessutom 10 kap. 2 a §, som tillåter utlämnande till någon som har i uppdrag att endast tekniskt bearbeta eller tekniskt lagra uppgiften, om det med hänsyn till omständigheterna inte är olämpligt. Den icke-självklara konsekvensen: en konsult som analyserar, sammanfattar eller tar fram förslag ur materialet gör mer än att tekniskt bearbeta det, och faller därför normalt utanför den bestämmelsen. Behöver en enskild ändå få uppgiften kan myndigheten enligt 10 kap. 14 § förena utlämnandet med ett förbehåll som inskränker rätten att lämna uppgiften vidare eller utnyttja den — ett verktyg som fungerar även mot en underleverantörs verktygskedja, men bara om någon faktiskt beslutar om det.
Fallgropen att kontrollera i egna underlag: en sekretessklausul som skrevs för e-post och delade mappar reglerar vem som får se materialet, inte var det får behandlas. Två meningar om tillåtna behandlingsmiljöer sparar hela diskussionen senare.
Personuppgiftsbiträde, eller två självständigt ansvariga?
Här sker den vanligaste feletiketteringen. Många skickar reflexmässigt ett personuppgiftsbiträdesavtal till varje konsult som kan tänkas se en personuppgift. Men rollen följer av verkligheten, inte av rubriken på dokumentet. Enligt artikel 4.7 i dataskyddsförordningen är personuppgiftsansvarig den som bestämmer ändamålen med och medlen för behandlingen, och enligt artikel 4.8 är ett personuppgiftsbiträde den som behandlar personuppgifter för den personuppgiftsansvariges räkning. Att uppdraget innehåller personuppgifter räcker alltså inte; det avgörande är om behandlingen sker för er räkning och efter era instruktioner.
Tre lägen förekommer i praktiken, och de har olika dokument:
- Biträde. Konsulten behandlar uppgifterna enbart för er räkning, till exempel när en byrå hanterar ert kundregister i en kampanj. Då krävs ett avtal enligt artikel 28, som bland annat ska ange att behandlingen sker på dokumenterade instruktioner från er.
- Självständigt ansvarig. Konsulten behandlar uppgifter för att fullgöra egna skyldigheter eller sin egen yrkesutövning, och bestämmer själv ändamål och medel för den delen. Då är parterna två separata personuppgiftsansvariga, och ett biträdesavtal beskriver inte det som faktiskt sker.
- Gemensamt ansvariga. Bestämmer ni ändamål och medel gemensamt är ni enligt artikel 26 gemensamt personuppgiftsansvariga och ska genom ett inbördes arrangemang fastställa vem som gör vad, särskilt mot de registrerade.
Två bestämmelser gör det här skarpt när AI kommer in i bilden. Enligt artikel 28.2 får ett personuppgiftsbiträde inte anlita ett annat biträde utan tidigare särskilt eller allmänt skriftligt tillstånd från er — och konsultens AI-leverantör är i den kedjan ett underbiträde. Enligt artikel 28.10 ska ett biträde som överträder förordningen genom att fastställa ändamålen med och medlen för behandlingen anses vara personuppgiftsansvarigt för just den behandlingen. En konsult som på eget initiativ matar in era personuppgifter i ett verktyg ni inte känner till riskerar därmed att kliva ur biträderollen — vilket kan låta bekvämt för er, men i praktiken betyder att ni har tappat kontrollen över en behandling som ni fortfarande ska kunna redovisa för de registrerade.
Rollfrågan ska alltså prövas per behandling och skrivas ned före uppdragsstart, inte antas. Själva granskningen av avtalsbilagan när ni väl ska teckna ett biträdesavtal är en egen övning, och den finns beskriven punkt för punkt i Personuppgiftsbiträdesavtal för AI: granska avtalsbilagan före påskrift.
En rättighetsklausul överför bara rättigheter som finns
Standardformuleringen i uppdragsavtal lyder ungefär: samtliga rättigheter till resultatet övergår till beställaren vid full betalning. Den fungerar utmärkt så länge resultatet är skapat av en människa. Enligt 1 § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk har den som har skapat ett litterärt eller konstnärligt verk upphovsrätt till verket. PRV anger att upphovsrätt kräver att den som skapat verket är en människa och har kunnat göra fria kreativa val, och att en bild som skapats helt med ett AI-verktyg utifrån en textinstruktion därför inte får något skydd. Digg formulerar samma sak i sina riktlinjer för generativ AI i offentlig förvaltning: upphovsrätt kan enbart uppstå för verk som skapats av människor, och det krävs att en människa varit delaktig i en sådan utsträckning att människan betraktas som skapare.
Konsekvensen är obekväm och sällan uttalad i avtalsförhandlingen: för de delar av leveransen som är helt AI-genererade finns ingen ensamrätt att förvärva. Ni får materialet, men ingen kan hindra någon annan från att använda något likadant, och konsulten kan inte lova er ett skydd som inte uppstått. Gränsen mellan skyddat och oskyddat går inte vid verktyget utan vid det mänskliga bidraget, och den bedömningen görs i sista hand av domstol — inte i en avtalsbilaga och inte i en artikel.
Tre saker är därför mer värda att avtala om än ordet äganderätt. Det första är leveransfrihet: att ni får använda, ändra och vidarelicensiera resultatet utan begränsning, oavsett om det är upphovsrättsligt skyddat eller inte. Det andra är ansvar för tredje mans rättigheter, alltså vad som händer om leveransen liknar något som är skyddat. Det tredje är vidarekopplingen till AI-tjänstens egna villkor — PRV påpekar att man måste se vad som står i användarvillkoren för den tjänst som använts, och de villkoren är en avtalsrelation mellan konsulten och leverantören som ni aldrig har sett. Begär att konsulten svarar på om något villkor begränsar er användning av det som genererats. Bakgrunden till rättighetsfrågan i stort gås igenom i AI och upphovsrätt på jobbet.
Vad som ska berättas för er, och vad lagen faktiskt kräver
Det finns ingen generell skyldighet för en konsult att upplysa uppdragsgivaren om att AI har använts i arbetet. AI-förordningen (EU) 2024/1689 innehåller transparenskrav, men de riktar sig mot dem som utsätts för systemet och mot allmänheten, inte mot beställaren i ett uppdragsförhållande. Artikel 50.1 gäller att en fysisk person ska informeras när denne interagerar med ett AI-system, om det inte är uppenbart. Artikel 50.2 lägger på leverantören av system som genererar syntetiskt ljud, bild, video eller text att märka resultatet i ett maskinläsbart format så att det går att upptäcka som artificiellt genererat eller manipulerat. Artikel 50.4 träffar den som använder systemet: deepfakes ska röjas, och text som publiceras i syfte att informera allmänheten i frågor av allmänintresse ska anges som artificiellt genererad eller manipulerad — med undantag när innehållet har genomgått mänsklig granskning eller redaktionell kontroll och någon bär redaktionellt ansvar för publiceringen.
Tidslinjen är värd att ha rätt. Transparensbestämmelserna tillämpas sedan den 2 augusti 2026, och Post- och telestyrelsen anger en övergångsfrist till den 2 december 2026 för märkningsskyldigheterna i artikel 50.2 för system som fanns på marknaden dessförinnan. Vad det innebär i praktiken för publicerat material gås igenom i Märk ut AI-innehåll på jobbet 2026.
Det ni behöver från konsulten är alltså en avtalad redovisning, inte en lagstadgad. Den blir användbar först när den beskriver ett arbetsmoment i stället för att sätta en etikett på en fil: i vilka delar av uppdraget AI har använts, vilken mänsklig granskning som gjorts av det som levereras och vem hos konsulten som står bakom bedömningen. En rad i leveransrapporten om att verktyg har använts svarar inte på någon av de frågorna. Undantaget i artikel 50.4 pekar dessutom i samma riktning: det är den mänskliga granskningen och det redaktionella ansvaret som bär, och det är precis det ni ska kunna se.
Tre närliggande frågor som inte är samma sak
- När AI-verktyget är det ni köper. Då är frågan produkten: behov, data, uppsägning och mänsklig kontroll. Den listan finns i Köpa in AI utan att köpa problem – 15 frågor före avtal. Här köper ni i stället något annat, och AI är något konsulten tar med sig på vägen.
- När något redan har gått fel. Ansvarsfördelningen mellan leverantör och tillämpare enligt AI-förordningen, och frågan om vem som betalar, behandlas i Vem bär ansvaret när AI-agenten gör fel på jobbet?. Den här artikeln handlar om läget före uppdragsstart, medan avtalet fortfarande går att påverka.
- När det är egen personal. Interna krav, uppföljning och arbetsledning styrs av helt andra regler än ett uppdragsavtal. Skillnaden är avgörande: mot en anställd har ni arbetsledningsrätt, mot en konsult har ni bara avtalet.
Blandas de tre ihop uppstår den vanliga låsningen att en beställare kräver att en konsult ska följa en intern policy som aldrig gjorts till avtalsinnehåll — och konsulten svarar, korrekt, att den inte gäller.
Frågelista att ta med till uppdragsstarten
Tre saker som är oavgjorda och bör behandlas som det
Om inmatning av skyddat material i ett AI-verktyg utgör ett röjande enligt lagen (2018:558) om företagshemligheter är inte avgjort för den situationen. Bedömningen beror på verktygets villkor, på vem som får åtkomst och på vilka åtgärder innehavaren vidtagit. Den namngivna fallgropen är att tolka tystnaden som ett godkännande: att ingen dom finns betyder inte att inmatningen är riskfri, och osäkerheten är ett argument för uttrycklig avtalsreglering snarare än för att anta det ena eller det andra.
Var gränsen går mellan AI-assisterat och helt AI-genererat i upphovsrättslig mening är inte fastställd i svensk praxis. PRV (öppnas i ny flik) beskriver det som en fråga där bedömningen görs i det enskilda fallet, och myndighetens sida uppdaterades senast 2024-11-22. Den här artikeln påstår därför ingen procentsats och ingen tröskel för hur mycket mänsklig styrning som krävs.
Slutligen görs här ingen klassificering av något verktyg som högrisk enligt AI-förordningen. Klassificeringen beror på användningsfallet och görs av den som inför systemet. Att en konsult använder AI i ett uppdrag säger i sig ingenting om vilken riskkategori systemet hamnar i.
Fyra beslut före nästa uppdragsstart
- Skriv materialgränsen i klartext. En mening om vilka kategorier som får lämna huset och en om tillåtna behandlingsmiljöer. Inga produktnamn.
- Pröva rollen per behandling. Bestäm för varje del av uppdraget om motparten agerar för er räkning eller för egen del, och välj dokument efter det svaret.
- Byt ut äganderättsklausulen mot en nyttjandeklausul. Fri användning, ansvar för tredje mans rättigheter och besked om AI-tjänstens villkor väger tyngre än ordet ensamrätt.
- Beställ en redovisning som beskriver granskningen. Vilka moment, vilken kontroll, vem som svarar. En etikett räcker inte.
Går punkterna inte att besvara före avtalsskrivning är det ett tecken på att uppdraget startar snabbare än styrningen omkring det — och det är en fråga för uppdragsägaren, inte för den som råkar öppna leveransen.
Vanliga frågor om konsulter, byråer och AI
Gäller vår AI-policy för konsulten vi anlitar?
Nej, inte av sig själv. En intern policy riktar sig till den egna organisationen. En extern uppdragstagare binds av det som står i uppdrags-, sekretess- och eventuellt personuppgiftsbiträdesavtalet. Vill ni att policyn ska gälla måste den skrivas in som en avtalsbilaga och kopplas till konsekvenser vid avvikelse. Kravet bör riktas mot informationen och verktygstypen, inte mot en produktlista som är inaktuell inom ett kvartal.
Blir konsulten personuppgiftsbiträde bara för att uppdraget innehåller personuppgifter?
Nej. Enligt artikel 4.8 i dataskyddsförordningen är ett personuppgiftsbiträde den som behandlar personuppgifter för den personuppgiftsansvariges räkning. Det avgörande är om behandlingen sker för er räkning och efter era instruktioner, inte att det finns ett uppdrag. En yrkesutövare som behandlar uppgifter för att fullgöra egna skyldigheter är i den delen normalt självständigt personuppgiftsansvarig. Rollen ska prövas per behandling och skrivas ned innan uppdraget startar.
Vem äger en leverans där delar är AI-genererade?
En avtalsklausul om att upphovsrätten går över till beställaren överför bara rättigheter som finns. Upphovsrätt förutsätter enligt 1 § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk att ett verk har skapats, och PRV samt Digg anger båda att skapandet ska vara mänskligt. Delar som är helt AI-genererade saknar därför normalt upphovsrättsligt skydd, och då finns ingen ensamrätt att förvärva. Avtala i stället om leveransfrihet, ansvar för tredje mans rättigheter och om vilka villkor konsultens AI-tjänst ställer på det som genererats.
Måste konsulten berätta att AI har använts i uppdraget?
Någon generell skyldighet att redovisa AI-användning för en uppdragsgivare finns inte. AI-förordningen (EU) 2024/1689 innehåller transparenskrav som tillämpas sedan den 2 augusti 2026, men de riktar sig mot slutanvändare och allmänhet: artikel 50.1 om att det ska framgå att man interagerar med ett AI-system, artikel 50.2 om maskinläsbar märkning av syntetiskt innehåll och artikel 50.4 om deepfakes och om text som publiceras för att informera allmänheten i frågor av allmänintresse. Vill ni ha en redovisning till er själva är den en avtalsfråga, och den bör beskrivas som ett arbetsmoment och en kontroll snarare än som en etikett på filen.
Källor och vidare läsning
- EUR-Lex: Förordning (EU) 2016/679 (dataskyddsförordningen) (öppnas i ny flik) — artiklarna 4.7, 4.8, 26, 28.1, 28.2, 28.3 a och 28.10.
- EUR-Lex: Förordning (EU) 2024/1689 (AI-förordningen) (öppnas i ny flik) — artikel 50.1, 50.2 och 50.4.
- IMY: Personuppgiftsansvariga och personuppgiftsbiträden (öppnas i ny flik) — kontrollerad 2026-08-19.
- IMY: Personuppgiftsbiträdesavtal (öppnas i ny flik)
- Sveriges riksdag: Lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (öppnas i ny flik) — 1 §.
- PRV: Vem har upphovsrätt på AI-genererade bilder? (öppnas i ny flik) — kravet på mänsklig skapare och fria kreativa val.
- Digg: Bedöm upphovsrätten vid användningen av generativ AI (öppnas i ny flik)
- Sveriges riksdag: Lag (2018:558) om företagshemligheter (öppnas i ny flik) — 2–4 §§.
- Sveriges riksdag: Offentlighets- och sekretesslag (2009:400) (öppnas i ny flik) — 10 kap. 2 §, 2 a § och 14 §.
- Prop. 2022/23:97: Sekretessgenombrott vid utlämnande för teknisk bearbetning eller teknisk lagring av uppgifter (öppnas i ny flik) — bakgrunden till 10 kap. 2 a §, i kraft 1 juli 2023.
- Post- och telestyrelsen: AI-förordningen (öppnas i ny flik) — tillämpningsdatum, uppdaterad 2026-07-31.