Automatiserade beslut hos myndigheter: vad lagen kräver av beslutet du får

Vad lagen säger om automatiserade beslut

Förvaltningslagen (2017:900) säger rakt ut att ett beslut kan fattas av en maskin. Första meningen i 28 § lyder:

”Ett beslut kan fattas av en befattningshavare ensam eller av flera gemensamt eller automatiserat.”

Mer än så säger paragrafen inte om automatiseringen. Bestämmelserna om motivering, underrättelse, ändring och överklagande gör ingen skillnad på om beslutet fattats av en handläggare, ett beslutsorgan eller ett system. Ett automatiserat beslut ska alltså klara samma krav som andra beslut.

Två avgränsningar är viktiga. Enligt 4 § gäller en annan lag eller förordning före förvaltningslagen om den innehåller avvikande bestämmelser, så vissa områden har egna regler. Dessutom undantar 2 § och 3 § vissa kommunala ärenden som kan laglighetsprövas samt brottsbekämpande verksamhet från bland annat bestämmelserna om motivering och överklagande. Texten nedan beskriver förvaltningslagens huvudregler, inte vad som gäller i varje enskilt ärende.

Motivering och underrättelse gäller ändå

Motiveringskravet i 32 § första stycket gör ingen skillnad på hur beslutet fattades:

”Ett beslut som kan antas påverka någons situation på ett inte obetydligt sätt ska innehålla en klargörande motivering, om det inte är uppenbart obehövligt. En sådan motivering ska innehålla uppgifter om vilka föreskrifter som har tillämpats och vilka omständigheter som har varit avgörande för myndighetens ställningstagande.”

För ett automatiserat beslut betyder det att det inte räcker att systemet svarade nej. Beslutet ska tala om vilka regler som tillämpats och vilka uppgifter om dig som var avgörande. Andra stycket låter myndigheten utelämna motiveringen i fyra situationer, till exempel när beslutet gäller anställning eller när det brådskar. I tre av dem ska myndigheten om möjligt ge en motivering i efterhand, om du begär det och behöver den för att kunna ta till vara din rätt.

Underrättelsen regleras i 33 §:

”En myndighet som meddelar ett beslut i ett ärende ska så snart som möjligt underrätta den som är part om det fullständiga innehållet i beslutet, om det inte är uppenbart obehövligt.”

Om beslutet får överklagas ska du också få veta hur det går till, med krav på form och innehåll, var överklagandet ska lämnas in och vilken tid som gäller. Myndigheten bestämmer hur underrättelsen sker, men lagen tillägger: ”En underrättelse ska dock alltid vara skriftlig om en part begär det.” Den senaste ändringen av förvaltningslagen, SFS 2025:582, gäller just 33 § och låter en skriftlig underrättelse utelämna uppgift om vem som medverkat i beslutet om personen riskerar hot eller trakasserier.

Rättelse, ändring och överklagande

Lagen skiljer på tre vägar när ett beslut är fel.

• Rättelse, 36 §: ett beslut med en uppenbar felaktighet till följd av skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende får rättas av myndigheten. Det passar fel som syns direkt, till exempel ett felräknat belopp.
• Ändring, 37–38 §§ (ofta kallat omprövning): myndigheten får ändra ett beslut den fattat som första instans om det är felaktigt. Den ska ändra det om beslutet är uppenbart felaktigt i något väsentligt hänseende och kan ändras snabbt och enkelt utan nackdel för någon enskild part. Båda villkoren måste vara uppfyllda.
• Överklagande, 40–45 §§: enligt förvaltningslagens huvudregel överklagas beslut till allmän förvaltningsdomstol. Överklagandet görs skriftligt men lämnas in till myndigheten som fattade beslutet, och ska ha kommit in inom tre veckor från den dag du fick del av beslutet.

En detalj i 45 § gör överklagandeanvisningen värd att läsa noga: ett för sent överklagande ska inte avvisas om förseningen beror på att myndigheten inte lämnat en korrekt underrättelse om hur man överklagar. Eftersom andra lagar kan ha egna tidsfrister och instanser är det anvisningen i ditt eget beslut som gäller, inte den allmänna regeln i den här texten.

Om AI i ärendehandläggning från myndighetens sida, se Ärendehandläggning och AI i vår sektorsguide.

När GDPR artikel 22 tillkommer

Dataskyddsförordningen har en egen regel om automatiserade beslut. Artikel 22.1 lyder:

”Den registrerade ska ha rätt att inte bli föremål för ett beslut som enbart grundas på automatiserad behandling, inbegripet profilering, vilket har rättsliga följder för honom eller henne eller på liknande sätt i betydande grad påverkar honom eller henne.”

Regeln träffar alltså inte varje beslut där en dator används. Det krävs att beslutet enbart grundas på automatiserad behandling av personuppgifter och att det har rättsliga eller liknande betydande följder. Artikel 22.2 gör undantag för avtal, uttryckligt samtycke och beslut som tillåts enligt unionsrätt eller nationell rätt med lämpliga skyddsåtgärder. Enligt IMY har regeringen bedömt att förvaltningslagen, kommunallagen och viss speciallagstiftning ger förutsättningar för automatiserat beslutsfattande enligt dataskyddsförordningen.

Två saker är värda att känna till. För det första kan gränsen mellan beslutsstöd och automatiserat beslut flyta. IMY skriver, med hänvisning till EU-domstolens dom i mål C-634/21 (SCHUFA), att det kan räknas som automatiserat beslutsfattande om en människa i praktiken förlitar sig på AI-underlaget på ett avgörande sätt, även om beslutet formellt fattas av personen. För det andra ger artikel 15.1 h rätt till information om förekomsten av automatiserat beslutsfattande som omfattas av artikel 22 och ”meningsfull information om logiken bakom samt betydelsen och de förutsedda följderna” av behandlingen.

Var försiktig med en vanlig förenkling. Artikel 22.3, om rätt till personlig kontakt och att bestrida beslutet, hänvisar i sin text till undantagen för avtal och samtycke. För myndighetsbeslut med stöd i lag är det i stället lagens egna skyddsåtgärder som gäller. IMY har en sida och brevmall för automatiserade beslut som beskriver rätten att få beslutet granskat av en person. Hur den används mot en myndighet i ett visst ärende är en bedömning för myndigheten, IMY eller en jurist. Hur en begäran om insyn i personuppgifter kan formuleras visas i Registerutdrag om AI på jobbet, skriven ur arbetstagarens perspektiv.

Regelstyrd automatisering eller generativ AI

Diggs och IMY:s riktlinjer för generativ AI i offentlig förvaltning drar en tydlig gräns. Enligt Digg bygger automatiserat beslutsfattande i förvaltningslagens mening på programmeringskod som har skapats, och i sin helhet kontrolleras, av människor och som därmed anses förutsägbar. Det är den kontrollen över hela beslutsprocessen som skiljer det från beslut som tas fram med stöd av generativ AI.

Diggs rekommendation är att statliga myndigheter, kommuner och regioner bör undvika att låta generativa AI-lösningar självständigt fatta beslut som direkt påverkar människor. Används generativ AI som stöd behövs enligt Digg dokumentation av verktygets roll och möjlighet att förklara grunderna för beslutet. IMY tillägger att generativ AI som underlag för automatiserade beslut kräver att förvaltningslagens krav på legalitet, objektivitet och proportionalitet följs, och att andra lösningar, till exempel ett regelbaserat system, behöver väljas om bias och hallucinationer inte kan hållas borta.

Observera att detta är rekommendationer och tolkningar, inte nya lagkrav. För dig som mottagare är skillnaden ändå praktisk: ett regelstyrt beslut ska kunna förklaras med regel och uppgift. Om motiveringen inte går att följa är det ett skäl att fråga hur beslutet togs fram.

Läs ditt beslut: tre kontroller, tre begäranden

Det här är en läsanvisning från redaktionen, byggd på lagtexten ovan. Den ersätter inte rådgivning i ditt ärende.

Tre saker att kontrollera

1. Motiveringen. Står det vilka föreskrifter som tillämpats och vilka omständigheter som var avgörande (32 §)? Ett beslut som bara säger ”uppfyller inte villkoren” saknar den andra halvan.
2. Uppgifterna om dig. Stämmer de siffror, datum och uppgifter som beslutet bygger på? Ett automatiserat beslut bygger på de uppgifter som finns i systemet. Ett uppenbart skriv- eller räknefel är ett fall för rättelse enligt 36 §.
3. Överklagandeanvisningen. Framgår vart överklagandet ska skickas, vad det ska innehålla och inom vilken tid (33 §)? Notera datumet då du fick beslutet, eftersom tiden räknas därifrån.

Tre saker att begära

1. Beslutet skriftligt och i sin helhet, om du bara fått ett kort besked. Underrättelsen ska vara skriftlig om du begär det (33 §), och som part har du enligt 10 § rätt att ta del av materialet i ärendet, med de begränsningar som följer av sekretesslagstiftningen.
2. Ändring av beslutet, om det är uppenbart fel. Myndigheten är skyldig att ändra bara när villkoren i 38 § är uppfyllda, så en sådan begäran ersätter inte ett överklagande inom tidsfristen.
3. Information om automatiseringen, om beslutet omfattas av artikel 22: att beslutet fattats automatiserat och meningsfull information om logiken bakom enligt artikel 15.1 h. Enligt IMY ska förklaringen göra det möjligt att förstå hur resultatet uppstod och vad som behöver ändras för ett annat beslut.

Källor

• Riksdagen: Förvaltningslag (2017:900) – ändrad t.o.m. SFS 2025:582. Citat ur 28, 32 och 33 §§; 2–4, 10 och 36–45 §§ återgivna.
• EUR-Lex: förordning (EU) 2016/679, dataskyddsförordningen – artikel 22 (citat ur punkt 1) och artikel 15.1 h, svensk språkversion.
• Digg: Beslut med stöd av generativ AI bör ha mänsklig kontroll – skillnaden mot regelstyrd automatisering, rekommendationen om självständiga beslut och dokumentation.
• Digg/IMY: Överväg om automatiserat beslutsfattande förekommer – IMY:s text om regeringens bedömning, SCHUFA-domen och kraven på generativ AI.
• IMY: Automatiserat beslutsfattande – förklaringskravet vid AI-modeller.
• IMY: Automatiserade beslut (för privatpersoner) – brevmall och IMY:s beskrivning av rätten till granskning.

Källor kontrollerade: 2026-10-03. Lagtext och vägledningar kan ändras. Texten är allmän information och inte rådgivning i ett enskilt ärende.